Torne älv ”Farleden”

Torne älv (på finska Tornionjoki, på nordsamiska Duortnoseatnu, på meänkieli Tornionväylä) är en 510 km lång älv i norra Sverige och Finland. Älven börjar på den svenska sidan, men det nedre loppet söderut där älven möter Muonioälv utgör Sveriges och Finlands gränsälv.

Torne älv börjar sitt lopp vid Torneträsk, i kommunen Kiruna i Sverige, och utmynnar i Bottenhavet på gränsen vid Torneå och Haparanda. Torne älvs biflöden är Lainioälv, Muonioälv, Tengeli älv och Könkämäälv. Mer än hälften av vattnet i Torne älv strömmar från Junosuando i Pajala kommun längs den cirka 50 kilometer långa Tärendö älven till Kalixälven. Detta fenomen kallas för bifurkation. Torne-Kalix-älvars bifurkation är den näst största i hela världen.

Tärendö-bifurkationens uppkomst och laxförekomsten i Torne älv

 

Vid Torne älvs biälv Tengeli älv finns tre kraftverk belägna. Tengeli älv började utnyttjas för vattenkraft 1923 när Haapakoskis kraftverk byggdes vid älvens nedre lopp. Det gamla kraftverket avvecklades när det nya kraftverket i Portimokoski togs i bruk 1987.

 

Ekolodning av vandringslax i Torne älv

För att kunna sköta och reglera laxbestånden behöver man information om antalet laxar som söker sig till lekplatser och tidpunkterna för lekvandringen. Naturresursinstitutet följer laxvandringen till Torne och Simo älvar med hjälp av ekolod varje år från slutet av maj fram till augusti, då diagrammen nedan uppdateras regelbundet.

https://www.luke.fi/sv/om-naturresurser/fiskar-och-fiskerinaring/fiskresurserna/lax/uppfoljning-av-vandringslax-i-torne-och-simo-alvar/

 

Bild: Ari Savikko

 

Laxen och havsöringen i Torne älv

Torne älv är Östersjöområdets största älv, som har naturliga lax- och havsöringsbestånd. Även globalt är Torne älv en av Atlantens största nuvarande lekälvar för laxen. Uppföljningen av lax- och havsöringsbestånden grundar sig främst på internationella krav om uppföljning av naturresurser, deras mångfald och hoten mot dem.

Laxen vandrar till Torne älvs huvudflodbädd och leker i den från nedre loppet ända till fjällområden. Laxbeståndet försvagades samtidigt med Bottniska vikens laxbestånd under förra århundradet och främst dess senare hälft. Då minskade leklaxens antal så mycket på grund av överfiske att allt färre laxyngel föddes

Laxbeståndet var som svagast på 1980-talet. Särskilt tack vare den strängare fiskeregleringen i Östersjön ökade därefter antalet laxar som lyckades komma till lekplatserna, vilket snabbt märktes på det rikligare antalet laxyngel. Yngeldödligheten som orsakas av M74-syndromet var som högst under åren 1992–1996, och detta saktade ned laxbeståndets återhämtning.

Försöken att få de värdefulla lax- och öringsbestånden att återhämta sig i vattendragen har främst skett med hjälp av fiskereglering och utplantering av yngel. Fiskeregleringen har varit både nationell och internationell. 2004 avslutade man stödplanteringen av lax i Torne älv då laxbeståndet hade återhämtat sig.

Så här återställdes laxbestånden i Torne älv med hjälp av utplantering
1980 inledde Muonio fiskodlingsanläggning utplanteringen av lax i Torne älv för dess återhämtning. 1989 startades fiskodlingsanläggningen i Leustojärvi i kommunen Muonio, som byggdes särskilt för att värna om laxen i Torne älv. Med detta startade en aldrig tidigare skådad bred utplantering av lax för att återställa laxen i Torne/Muonio-älvarna.

 

 

Bild: Ari Savikko

 

Torne/Muonio-älvars produktion av vandringsyngel var i slutet av 1980-talet endast några tiotusentals per år. Älvens produktionspotential uppskattades då vara ca 0,5 miljoner smolt per år. Nu uppskattar man att smoltproduktionen skulle kunna vara ca 2 miljoner eller t.o.m. ännu mer. I början på 1990-talet drabbades man även av laxens M 74-problem, som när det var som värst, förstörde ca 90 % av de naturliga ynglen. Planteringsynglen påverkades inte av M 74 eftersom man fick rommen av anläggningens avelsfiskar.

Laxen utplanterades främst som älvyngel. Den årliga mängden varierade och omfattade 150 000–725 000 älvyngel. Årligen utplanterades 15 000–85 500 vandringsyngel. Utplantering genomfördes även med rom och nykläckta yngel. Utplantering skedde även på Sveriges sida av Torne älv och Lainio älv. Fettfenorna klipptes av på alla yngel (förutom år 1995) som planterats ut, och med hjälp av den avklippta fettfenan kunde man skilja åt utplanterade yngel från de naturliga ynglen.

Utplanteringen avslutades 2002 när den naturliga produktionen hade förstärkts. Under åren 1989–2002 planterades sammanlagt ca 8 miljoner laxyngel i olika åldrar från fiskodlingsanläggningen i Leustojärvi.

Spridningen av yngel till lekområden skedde mycket noggrant. Fiskarna transporterades och spreds i forsområden med hjälp av båtar, kanoter, bärandes till fots, snöskotrar, fyrhjulingar, bilar och helikopter. På så vis fick man en omfattande utplantering även i de mest svårtillgängliga och avlägsna områdena.

Laxutplanteringen var inriktad på tomma och bristfälliga yngelproduktionsområden. I områden där den naturliga produktionen var rikligare genomfördes inga utplanteringar. På detta sätt lyckades man återställa bestånden även i de områden där de hade försvunnit helt. Nu producerar älven 1,5 miljoner vandringsyngel årligen. Yngelproduktionen sker i områden från älvmynningen ända till förgreningarna. Med fiskeåtgärderna och de lyckade stödplanteringarna har laxen kommit tillbaka till Torne älv.

http://www.fsgk.se/Osten-Karlstrom.pdf

 

http://www.swedishlaplandfishing.com/sv/fishing/om-fisket/laxvandringen/tornealven

 

 

Bild: Ari Savikko